Sometimes you just got to say "what the fudge?"
I teorin finns det en stor skillnad mellan teori och praktik. men i praktiken finns det inte det.
ja....sometimes you just got to say "what the fudge?"
Detta blogginlägg kommer att handla om att leva i fullständig misär och att alltid ha en suck i lager.
På fredag den 13:de mars d.v.s i fredags var jag som vanligt i skolan, men denna dag efter en mysig filmkväll hos Filippa (detta tillhörde inte misär-delen). Efter en lång svartvit film lämnade hela ES2A RML-salen, Gick förmodligen på lunch och gick senare hem.
Jag hade lite ärenden att springa efter skolan och hade inte tänkt ta det lungt förens på kvällen då jag, helt ovetande om tragedin som redan inträffat, bjudit lite folk hem till mig för en liten trevlig get-together, vilket börjar bli lite av en tradition.
När jag skule göra mitt viktigaste ärende (ta ett körkortsfoto) så ville inte automatjäveln fungera med mitt bankkort. Detta ledde till åtskilliga svordomar och könsord från min sida.
*SNABBSPOLNING*
när kvällen väl smög sig på åkte jag, Filippa och Aron hemifrån Aron. Med lagomt mycket alkohol och mat i kroppen värmde hoppet om en lyckad kväll våra hjärtan.
när vi kom till min dörr började jag gräva i innerfickan. grävandet började lungt och sansat men blev ögonblickligen något febrilt när jag plötligt insåg att mina nycklar var borta. Min taköverhuvet försäkring var helt bortblåst. "Gone with the wind" som man säger där borta i Amerika. Och där började suckandet.
Gudsförbannat!
Nu kanske ni tror att min kväll, kanske till och med hela min helg var förstörd. Men ack sa paddan som tappade benen. Tack vare mina kompisar blev det en kanonhelg. Och med positiva tankar kommer positiva händelser. På måndagen fick jag tillbaka mina nycklar som hade övernattat i lärarrummet på skolan.
Tänkte dedikera detta inlägg till dagens I-Landsproblem och mina snälla kompisar som låter mig sova hos dem när sånt här händer :)
hepåre evaleena!
ja....sometimes you just got to say "what the fudge?"
Detta blogginlägg kommer att handla om att leva i fullständig misär och att alltid ha en suck i lager.
På fredag den 13:de mars d.v.s i fredags var jag som vanligt i skolan, men denna dag efter en mysig filmkväll hos Filippa (detta tillhörde inte misär-delen). Efter en lång svartvit film lämnade hela ES2A RML-salen, Gick förmodligen på lunch och gick senare hem.
Jag hade lite ärenden att springa efter skolan och hade inte tänkt ta det lungt förens på kvällen då jag, helt ovetande om tragedin som redan inträffat, bjudit lite folk hem till mig för en liten trevlig get-together, vilket börjar bli lite av en tradition.
När jag skule göra mitt viktigaste ärende (ta ett körkortsfoto) så ville inte automatjäveln fungera med mitt bankkort. Detta ledde till åtskilliga svordomar och könsord från min sida.
*SNABBSPOLNING*
när kvällen väl smög sig på åkte jag, Filippa och Aron hemifrån Aron. Med lagomt mycket alkohol och mat i kroppen värmde hoppet om en lyckad kväll våra hjärtan.
när vi kom till min dörr började jag gräva i innerfickan. grävandet började lungt och sansat men blev ögonblickligen något febrilt när jag plötligt insåg att mina nycklar var borta. Min taköverhuvet försäkring var helt bortblåst. "Gone with the wind" som man säger där borta i Amerika. Och där började suckandet.
Gudsförbannat!
Nu kanske ni tror att min kväll, kanske till och med hela min helg var förstörd. Men ack sa paddan som tappade benen. Tack vare mina kompisar blev det en kanonhelg. Och med positiva tankar kommer positiva händelser. På måndagen fick jag tillbaka mina nycklar som hade övernattat i lärarrummet på skolan.
Tänkte dedikera detta inlägg till dagens I-Landsproblem och mina snälla kompisar som låter mig sova hos dem när sånt här händer :)
hepåre evaleena!
Kommentarer
Postat av: Lisa Norenius
Jag märkte nyss att jag har tappat min överkropp.... Du skrev så rolig så jag gick av på mitten!
Hejdlöst roliga inlägg du skriver :D
Trackback
